Skaparladan

Jag har målat och ritat så länge jag kan minnas. Att skapa har alltid varit en viktig del av mig. Jag har gått igenom perioder där det uttryckt sig i skrift snarare än bild men även i form av manus, film inspelning, dans och teater. Ibland har fotandet tagit över. Men det som alltid funnits som grund är måleriet. Det är min kärna.

De senaste åren har jag tappat målandet, det har fyllts med prestationsångest och måsten. Krav från mig själv att nå ett visst resultat. Under den här tiden har jag målat några enstaka tavlor, främst som gåva till nära och kära. Det har blivit fina tavlor, men det har inte funnits någon glädje i målandet. Processen har fått stå undan för målet.

I och med fotokursen i somras har jag hittat tillbaka till glädjen i att skapa, att få vara nybörjare och inte ha några förväntningar på resultatet från mig själv har varit befriande. Jag saknar den känslan i måleriet och i slutet på sommaren bestämde jag mig för att göra något åt saken. Efter tips från en deltagare på fotokursen anmälde mig till kursen Måla utifrån glädje och lust vid Skaparladan.

Nu är jag nyligen hemkommen från kursen och helt ärligt så känner jag mig bakis. Kroppen värker, huvudet är super virrigt och jag skulle kunna sova en hel vecka. MEN VILKEN HELG! Om jag jämför mitt mående nu med en bakfylla så måste den här helgen ha varit den bästa fest jag någonsin varit på. Och då har jag spenderat 80% av tiden med mig själv.

Kursen jag gick är indelad i tre steg och mediet är akryl, om man aldrig varit där förut så gå man steg 1. De tre stegen fokuserar på olika delar av skapande processen, i steg 1 pratade vi om att komma igång, att våga och att testa nytt. Kursen i sig är inte speciellt krävande, vi hade en gemensam samling på morgonen och vi i steg 1 hade en 30min pratstund varje dag. Resterande tid var upp till var och en att disponera. Vi hade alla tillgång till en ateljé plats var och ateljén var öppen dygnet runt. Så fick du feeling framåt småtimmarna eller om du vaknade i gryningen var det bara att gå och skapa.

Skaparladan är en öppen och tillåtande plats. Min ateljé plats var min och dit gick ingen annan om de inte fått okej från mig, inte ens lärarna. De kommenterade aldrig vad du gjorde om du inte bad om det. De värdesatte heller aldrig dina målningar. “Vi ser måleriet som ett äventyr att upplevas! Inte ett problem att lösas” – citat Skaparladan. Självklart kunde man få hjälp med olika saker som “hur ska jag göra för att blanda till den nyansen”, “vilket verktyg är bäst för att få den effekten” eller “jag har fastnad, har du några idéer om hur jag kan fortsätta”. Vi hade inga uppgifter att måla något speciellt eller använda något speciellt verktyg utan det var verkligen helt fritt. Vi uppmuntrades att pröva oss fram, testa nytt och hitta vad som fungerade för oss. De som var där och redan visste vad som funkade för dom körde på sin grej.

Min utmaning till mig själv den här helgen var att inte döma och att våga. Det måste inte vara perfekt. Jag målade en bakgrund som jag var riktigt nöjd med, men då blir jag rädd för att lägga på mer. Nu målade jag mer och mer på den tavlan så länge jag kände att det var något som saknades. Inte för än den känslan förvann slutade jag. Och visst, den är lite skev och ingen favorit. Men jag känner mig i varje fall klar med den och det är det viktigaste. Att jag fick känna mig klar.

Jag är också van att alltid måla utifrån foton, men nu hade jag inga att tillgå. Det var svårt, att måla utan mål. Den tavla som jag nu älskar och har hängt upp över sängen började som en stor skrämmande vit duk. Vad gör man med en vit duk? Jag valde ett gäng färger som jag tänkte skulle gå med varandra och tog några verktyg som var nya för mig, ingen pensel. Sen gick jag loss med målet att täcka allt vitt. Den blev skit ful!

Nästa dag tog jag två färger som jag målar mycket med och täckte över hela tavla, sen lät jag den stå till dagen efter. Sista dagen gick jag loss med färger som kändes rätt i stunden och verktyg jag fick feeling för. Inget förutbestämt. Jag smet iväg till galleributiken och köpte glitter för att utmana mig själv. Har aldrig ansett att glitter är snygg på en målning tidigare. Jag la tavlan på golvet hällde färg i mitten och sen traskade jag runt på den. Jag använde vinkorkar och spackelskrapor, frottéhandduk och stora målarpenslar. Inget av det jag gjorde var förutbestämt, allt var glädje och infall. När jag gick på dagens samtal var jag andfådd och varm av glädje. Vilken process!

Nu älskar jag tavlan med glitter och allt! Och kanske älskar jag den just för att den var så rolig att skapa.

Jag vill skapa mer! Jag vill måla, skvätta, skrapa, trampa och gnugga! Jag vill gå loss på fler vita dukar, utan regler, utan plan, med glädjen i skapandet som mål. Blir det fult är det bara att måla över, och vem vet den fulaste tavlan var kanske den roligaste av dom alla att skapa 😉